Gynning

Har älskat carolina tidigare och kickat in på hennes blogg lite då å då, men inget jag följt slaviskt. Nu på senaste har de varit mycket mindre, tycker hon har tappat stinget i skrivandet och bilderna lite. Men så hoppade jag in i dag och bläddra i genom lite snabbt. Är de bara jag eller ser hon helt plötsligt 10 år äldre ut?
*
'**'
Agapo

Rastlös

Är så otroligt rastlös. Kliar i hela kroppen. Vill bara starta om på nytt, het blankt, bli någon annan. Trött på att blogga. Trött på att leva online. På att misslyckas med det jag tar mig för. På att klaga och starta om. Man KAN inte ge upp och börja om varje vecka!
Jag har chansen, precis som alla andra, att bli den jag vill. Jag kan börja NU. Jag väljer själv hur jag lever, hur jag beteer mig och vart jag är på väg. Men varför är det så svårt att hitta rätt? Att bryta mönster? Att hålla kursen såpass länge att man börjar se förändrig? Även om man vet att målet där framme borde vara värt allt. Lycka, att vara den man vill, ha de liv man trivs med, att vara stolt över sin person. Borde inte de vara värt varenda blod- svett- och tårdroppe som tvingas fram längs vägen. Jag vet ju de. så varför är det så svårt?
'**'
Agapi

Killar vill ha kurvor

Gah vad jag blir förbannad på sånnt här! Nu senast var de någon the voise klipp jag såg där en kille berättade om något han sett. Där några tjejer/kvinnor fick välja vilken figur dom ville ha ut ifrån några siluetter. Där efter fick en grupp killar/män se samma siluetter och välja vilken dom tyckte var snyggast. Tjejer valde den smalaste, killar valde någon med ganska mycket former.
So? undrar jag. VARFÖR spelar de någon roll. Okej ska inte säga något om killen som berättade om detta för de är intressant. De är intressant att man tycker så olika och att de ofta skiljer markant mellan könen. MEN jag förstår fortfarande inte vad de spelar för någon roll. De irriterar mig till förbannelse när jag hör någon tjej som vill gå ner i vikt och får slängt "men killar gillar faktiskt något att ta i/lite kurvor" alternativt "killar gillar inte beniga tjejer/skelett!"
Trodde själva grejen var att man INTE skulle anpassa sig efter andra, att gå runt med ett utseende man inte trivs med för att tillfredsställa männen? Men jag kanske missuppfatta.
Sorry men jag skiter fullkomligt i vad killar/män överlag tycker är snyggast. JAG vill se mig i spegeln och tycka att JAG är snygg, jag vill inte se mig i spegeln och tänka "Aja killar tycker jag är snygg åtminstone...". Sen spelar de ingen roll om mitt eller ditt ideal är att vara super vältränad, catwalk smal eller snabbmats fluffig sålänge personen som bor i kroppen ser sig i spegeln och mår bra så kan andra få tycka vad fan dom vill!
'**'
Agapi

Saknad

Vissa dagar är de bara sådär, när man saknar så de gör ont. Skulle göra nästan vad som helst för att vara i Göteborg nu. Kunna ha en såndär tjej kväll med bästis. Laga lite god mat, se någon film kanske... eller bäst av allt bara PRATA. De är verkligen underbart att ha någon som vet allt om mig, som vet hur jag reagerar på de mesta och aldrig skulle döma mig. Är verkligen väldigt lycklig som har en vän som min bästis! Även om de gör lite ont i hjärtat vissa kvällar när hon är så väldigt långt borta.
'**'
Agapi

Natt diskussioner

Har spenderat ett par timmar med att läsa massor med diskussioner. Kan förlora mig helt i olika intressanta, eller totalt ointressanta om debattörerna är de rätta, ämnen. Älskar att diskutera, har alltid varit väldigt bra på de och fascineras av människor som verkligen kan tala för sig. Uppskattar människor med öppet sinne och de som vet hur man drar upp argument och bemöter andras.

Dock har jag dragit ner väldigt på mitt eget diskuterande. Förr kastade jag mig in med hull och hår i var enda argumentation jag stötte på. Brinner för många olika ämnen och när de dras upp saker som jag anser är helt felaktiga så är de sällan jag kan hålla käft. Men efter att ha läst så mycket, först massa år på lunarstorms diskussions avdelning och nu senaste åren på familjeliv, så har jag börjat begränsa mig väldigt. De absolut flesta kan inte alls hur de funkar. De läser inte vad andra skriver, de vägrar att lyssna när någon total krossar deras argument och saker som "jaha men jag TYCKER visst så vad du än säger" gör lixom att man inte riktigt orkar.
Nu förtiden ägnar jag mig mest åt att läsa, kanske kastar in en kommentar men följer sällan upp när de handlar om online diskussioner. Isf ska de vara något väldigt speciellt. Dock kan jag fortfarande inte låta bli irl när tillfälle ges.
Idag har de framförallt varit "min kompis är pedofil, har aldrig agerat på de men mår väldigt väldigt dåligt av sin läggning" och "jag har kommit på vem Jack The Ripper är!" som jag har läst.  Orkar inte direkt snacka om det själv. Men kan väl iaf lägga till att jag anser att INGEN skall dömas för saker de enbart tänkt, och att de är helt underbart att folk fördjupar sig så i olika hobbys och att de är skönt att se lite människor som tror på varandra och peppar upp istället för att slå ner med de vanliga "tss varför skulle DU vara så speciell".
'**'
Agapi

Från botten och upp

Ett totalt breakdown i kväll, med resultatet att jag fick lite ny energi. Nytt hopp. Jag VET att det inte kan fortsätta såhär. Jag vet att de krävs massor från mig om jag skall trivas här, om jag skall kunna bli lycklig här. Och de är inget någon annan kan göra åt mig. Jag är trött som faan på att må dåligt! Jag vill i många avseenden flytta till Sverige igen... MEN de är här jag har min stora kärlek. Jag VILL INTE ge upp. Dessutom betyder ett boende här att jag kan resa till mitt älskade hemland ett antal gånger varje år. De är ju inte som om jag bor på andra sidan jorden och bara kan besöka vänner och familj en vecka om året!  Och JA de är MASSOR i mitt liv här som jag inte tycker om, de är MASSOR med saker jag saknar och anser mig behöva som inte finns här. MEN på något sätt är de värt de. Av någon anledning så känns de som om jag kan få de här att funka om jag verkligen kämpar.

Så nu har jag ett par saker jag skall ta ordning på närmsta tiden. För att hålla igång motivation och positiva känslor så behöver jag skriva listor, mål, planering osv. De är sånnt som får mig att känna att jag är på rätt väg.
Började direkt med ett projekt jag har tänkt göra länge. Fixa vår garderob, som är hel katastrof. Började med mina överdelar. Sortera. Stryka och vika allt som jag ska ha kvar, och sortera ut de som jag skall ge bort. Här finns de måånga fattiga som man kan ge kläder och liknande till. Så de blir nog ett par säckar dit när vi båda gått igenom alla våra kläder. För min del blir de ganska mycket party grejer. Kanske inte direkt vad man i första hand är i BEHOV av om man har de såpass svårt att man inte kan köpa en extra tröja... Men oh andra sidan så är det väl ganska skönt att kunna klä upp sig någon gång även om man inte har massa pengar? Har ett antal helt oanvända klänningar tex. Sånnt jag egentligen skulle kunna sälja. Men här finns de inte direkt någon möjlighet till det och det känns faktiskt bättre att ge de till någon som behöver än att jag får några hundralappar extra på sin höjd.
Nu är iaf endel gjort och ryggen värker av all strykning. Så jag fortsätter kvällen med att skriva listor och planering in för imon och närmsta tidens "to do".
'**'
Agapi

Disco i bamba

Trillade in på massa konstiga klipp på youtube, och helt plötsligt var jag inne på massa 90tals musik. ah nostalgi. Dessa får mig verkligen att färdas tillbaka till disco i bamba (skolans matsal för er icke göteborgare). Popcorn, cola, rökmaskin och färgade lampor. Pirr i magen om han den där som man var såå kär i skulle bjuda upp när dom började spela tryckare. Haha <3
För att inte tala om spice girls, blümchen, rollergirl... Men de får räcka med tre videos tror jag, men jag surfar vidare.

'**'
Agapi

Bollywood

¨
Hittade detta klippet på en av mina nya favoritbloggar. Helt underbart. Har alltid älskat sånnt här. Musiken, färgerna, sången... Så vackert. För att inte tala om kvinnorna. Love!
Önskar att jag kunde få lektioner i bollywood och magdans varje dag. Och längtar till den dagen jag äntligen får besöka länder som dessa.
'**'
Agapi

Tänkare

Tror jag tänker lite för mycket. Alldeles för mycket tankar och planering och alldeles för lite 'doing' i mitt liv. Just nu är de inte speciellt soligt. Trivs inte i mig själv för tillfället. Mår dåligt över att inte få saker gjorda, mår dåligt över att jag inte lyckas göra något för att skapa mig de liv jag vill ha. Känner mig trött av att tänka på att jag missat så mycket chanser i mitt liv för att jag inte trott på mig själv och igen för att jag mått dåligt.
Funderar på att lägga ner de här med bloggandet. Har ju ändå inga ambitioner om att bli känd på något sätt, tvärt om är de en mardröm för mig. Jag orkar aldrig fixa med någon design and so on. Kanske är de bättre att go back to vanlig hederlig dagbok? Mitt gnällande kan ju knappast vara speciellt intressant för andra att läsa ändå. Eller kanske skapa min 283098401 blogg och bara skriva om mer ytliga saker. Bilder, mat, inredning osv och inget om kännslor och tankarna som snurrar. I dont know.
Vet bara att just nu är de ganska tungt. Vägrar att ens göra mig i ordning idag. Skulle bara önska en vän att prata ut med. Men istället lägger jag mig i soffan och tänker lite till.
'**'
Agapi

Tänk på BARNEN

Varför kommer alltid barn argumentet upp när de pratas om sex eller nakenhet? Nu senast om Pamela Anderssons peta reklam. Men de kommer allt som oftast upp när de pratas om toples solning, korta kjolar osv osv i evighet. Sorry men varför skulle BARN bry sig om de? Barn är väl de som är mest öppna med nakenhet och kroppar? Har aldrig hört ett barn bli upprörd över att se hud. På sin höjd kommer saker som "mamma varför har hon ingen tröja?" eller "varför har hon så långa/små/stora tuttar?" och liknande.

Detta stör mig faktiskt sjukt mycket. Barn bryr sig inte, barn tycker inte de är konstigt! Sen är de väl en sak om man inte skulle tycka om att sina unga tonåringar såg de kanske? DE bryr sig sannolikt desto mer. Kanske makarna bryr sig lite väl mycket? Men barnen... knappast!
'**'
Agapi

Sex i MIN säng

Hittade en jätterolig tråd på familjeliv. En kvinna som anställt städhjälp som skulle städa medan hon och familjen var borta. När dom kommit och familjen precis åkt kom hon på att hon glömt något, åkte hem, sprang upp på övervåningen och hittar där städarna (varav ena är ägaren av företaget) i fullgång med att ha sex i deras säng.
Okej jag förstår att folk blir förbannade. Speciellt när man betalar tim lön. Känns ju lite sådär att betala för deras knullande... Men folk i tråden blir helt GALNA. De flesta säger att de minst borde få betalt för att köpa en ny säng. En går igång helt och säger att hon borde bränna sängen. Haha herregud... De här kan jag inte alls förstå. De är SEX. Är de så himla vidrigt? Jag hade inte brytt mig de minsta om någon hade sex i min säng, så länge de bäddas rent efter (och de antar jag att de skulle då de var där för att städa).
Jag hade nöjt mig med att ge dom en liten utskällning, få den städningen gratis och sen i framtiden vända mig till ett annat städbolag. Men tydligen är de, enligt folk i allmänhet (kanske lite orättvist sagt, hoppas väl inte att familjeliv representerar sverige i stort!) är sex ungefär i samma klass som att bajsa på väggarna eller stycka ett rådjur i vardagsrummet... oh my..
'**'
Agapi

2010

Man borde väl sitta här och se tillbaka på året som gått nu när de bara är en enda dag kvar..? Men de känns inte riktigt som om 2010 var mitt år. Reste ovanligt lite och jobbade ovanligt mycket. Känns inte som om 2010 gjorde mig till en bättre människa, tvärtom har jag utvecklat min gnälliga och missnöjda sida desto mer;)

Men ett par höjdpunkter har funnits iaf. Hade ett par trevliga dagar i Aten med my love. Hade två underbara veckor mitt i sommaren när min bästis var på besök. Och kanske bästa att jag träffade Anca och där med en underbar vän!
Har nog inte infriat ett enda av mina nyårslöften eller förhoppningar som jag satt och funderade ut för precis ett år sen. Så inför 2011 hoppas jag bara på att jag kommer: lära mig lyssna och följa mitt eget hjärta bättre. Att jag kommer komma lite närmare att bli den person jag vill, och känner att jag är inuti. Och till sist att jag äntligen får klart min högskolebehörighet!
'**'
Agapi

Framtid

När jag sitter här i soffan och njuter av känslan att de precis skall slå över till jul, så börjar jag fundera på framtiden. Jag har ju som jag berättat lite ångest över barn tankar. Inget jag vill ha nu överhuvudtaget. Men jag tänker på hur julen, som jag älskar så, måste få ännu större mening när man har barn. När jag är den som fixar allt. När de är mina barn som springer upp på morgonen helt sprickfärdig av nyfikenhet. De måste vara underbart.

Men om jag tänker lite på nutid så önskar jag istället att jag kunde göra och uppleva detta tillsammans med my love. Att han var här med mig. Att vi kunde ha julpyntat hela dagen tillsammans. Krypa upp i soffan med en kopp te eller ett glasvin och något gott. Bara mysa och njuta av hur fint vi har gjort de. De gör faktiskt lite ont i mig att han inte är här nu. Men och andra sidan är de kanske ändå inte aktuellt eftersom han inte direkt bryr sig om jul. Julen är inte så viktig i Grekland och my love är ingen traditionell man.
Så istället fantiserar jag mig iväg till hur de förhoppningsvis kommer se ut om kanske tio år. När jag har någon eller några små att göra de fint för, att föra vidare min kärlek till julen och allt de magiska de innebär för mig. Hoppas ni andra upplever samma lycka som jag gör dessa dagar.
'**'

Själakistan

Läste ut Ann Rosmans "själakistan" igår kväll. Helt underbar bok! Verkligen att rekommendera för er som gillar däckare och är inne på lite mystiska saker. Här handlar de mycket om häxprocessen. Har googlat på allt möjligt rörande detta efter. Ska nog ta och klicka hem ett par böcker i ämnet oxå. Medeltid, pest, häxor, spöken... alla typer av mystik rörande liknande saker. Dock väldigt svårt tycker jag att hitta intressant och välskrivna böcker i ämnen som dessa. Men fick lite tips i slutet på själakistan om olika böcker och hemsidor som jag ska kolla upp.

Dessutom utspelar sig böckerna (Ann Rosman har även skrivit fyrmästarens dotter) i mina "hem trakter" mycket runt området i Göteborg där jag växt upp, och huvudområdet är Marstrand där jag spenderat många sommrar och har mycket anknytning till. Tex hade min morfars farmor en av de första butikerna på ön och i själakistan begås ett mord hemma hos min mammas kusin.
Så av en total slump gick vi in i en liten bokaffär idag. En LITEN, i närheten av där vi bor (dvs inte mitt i stan) där jag kanske varit två tre gånger i hela mitt liv. Tror ni inte hon sitter och signerar böcker där? Skitkul. Så vi fick prata lite och hon berättade att hon skickat in tredje boken för bara någon dag sen. Pirater är tydligen temat. Kan inte vänta tills jag får börja att läsa den!
När jag kommer till Göteborg i sommar så ska jag absolut åka ut till Marstrand och besöka fästningen för första gången på måånga år, och ta en sväng för att se på offerstenen osv. Iaf är hennes böcker helt underbara, läs läs läs!
'**'
Agapi

Våldtäkt

Halv tittar på tvåan där de diskuteras våldtäkt och sexuallagstiftning osv. Så är de en kärring som gjorde mig så fruktansvärt förbannad. Hon satt och sa "De är många som frågar sig "var de en våldtäkt jag var med om?" och om man frågar de är svaret NEJ. Är man osäker så var de ingen våldtäkt"
Hur sjutton kan man säga så?! Jag har läst trådar på forum där tjejer skriver saker som "när jag och min man hade sex igår så hade han analsex med mig. Har pratat om de innan och jag har alltid sagt nej. De gjorde jätteont! Grät och bad honom sluta, men han sa efter att de var så skönt och han var så nära att han inte kunde sluta direkt. Var de våldtäkt? Gråter hela tiden.. Men han är ju min man"
Skulle detta INTE vara våldtäkt? Bara för hon var osäker på om de kunde vara våldtäkt när de var hennes man? Detta är ett exempel ur verkligheten, och jag är ganska ordentligt säker på att hon inte är ensam om tankar som dessa. Var de verkligen våldtäkt, jag gick ju med på de ena och sen gick han ett steg längre, då kanske de var mitt fel? Jag var ju så full, jag kanske inte sa nej tillräckligt tydligt? osv osv. SJÄLVKLART kan de vara våldtäkt även om offret i fråga inte är säker på om de skulle rubriceras som det!
'**'
Agapi

Känslomänniska

Ibland är de ett helvete att vara så styrd av sina känslor. Jag är verkligen en känslomänniska ut i fingertopparna. Kan inte föreställa mig hur de är att vara samlad och på ungefär samma nivå hela tiden. Jag svänger från mörkaste svarta till pastellfärg och fågelsång på ett par minuter om de vill sig på de viset.
Jag vågar inte ens riktigt beskriva mina mörka tankar öppet. Hur totalt de slår om. Just nu är jag nere i de mörkaste djupa svarta. Drömmar om att slippa känna, slippa att någonsin öppna ögonen igen och facea verkligheten snurrar i mitt huvud. Men jag vet ju egentligen att detta bara är ännu en av mina nycker. Snart kan jag vara påväg upp igen.
När de mörka försvinner vill jag inte ens ta i tanken att det funnits. Troligtvis kommer jag inte ens förstå hur jag kunde se allt så fruktansvärt mörkt om en timme eller en dag, när de börjar ljusna. Jag bara oroar mig lite extra för att de blir större sjok av mörker, att jag sprider mer sorgsenhet och negativa känslor runt mig än de glada sköna. De är ju inte så jag vill ha de. Hatar negativt, mörkt, gnäll och tråkigt... men jag tror att jag lett mig själv lite för långt in på fel väg för att kunna förmedla något ljus.
'**'
Agapi

Torn

Börjar fundera över hemresan. Troligtvis kommer jag flyga hem själv 28 december. Alltid när jag byter land så känns de lite jobbigt i början. Så mycket man saknar och man vet att man aldrig kan få ha båda sidorna samtidigt. Dessutom när jag åker till Kreta så vet jag aldrig riktigt när, och hur länge, jag kommer vara i Sverige igen.

De är en heldel jobbiga känslor runt de här. Både saknad känslan och känslan av hur lite jag faktiskt har kvar i Sverige. Såklart så saknar jag min bästa vän och min familj massor. Men samtidigt känns de inte alltid värt att åka hem och träffa dom kanske 4-5 gånger på en månad och sen sitta hemma resten. Jag har lixom inte längre några bekanta kvar att bara träff för en fika eller ta en sväng på stan.
Samtidigt oroar jag mig för att åka hem. Allt är väl inte direkt på topp där. En heldel jag ser fram emot, såklart, precis som här. Men mycket jag oroar mig för. Mycket som känns tomt och framför allt ensamt.
Oftast känns de som om jag dras emellan två världar, där jag egentligen inte passar in eller trivs ordentligt i någon. I kväll gör mitt hjärta verkligen ont.
'**'
Agapi

Kommentarer

Jag tar faktiskt åt mig ordentligt när folk kommer med dumma kommentarer. Även om jag säkerligen inte borde när de handlar om människor som inte ens vågar lämna en signatur eller en kontakt uppgift.
Känner att jag måste försvara mig. Angående att jag skulle bedöma tjockisar från familjeliv.  Jag skulle ALDRIG kommentera någon människas utseende (annat än en komplimang) om denne inte direkt frågat om personliga åsikter. Dessutom skulle jag aldrig lämna någon direkt elak kommentar som "haha jo du är as fet" utan jag svarar ärlig och konstruktivt tex "Jo du är tjock och har en heldel extra kg på magen, men väldigt snygga armar. Verkligen duktigt att ha kämpat bort 10 kg! Tror ditt mål på -25 till kommer göra dig super snygg!"
Jag har knappast något emot "tjockisar". Herregud jag har en sambo som jag avgudar som är ganska ordentligt överviktig! Jag tycker att jag är mullig nu och han väger 25-30 kg mer och är 1cm längre. Men de finns inget med hans kropp jag inte njuter av.
Sen förstår jag inte vad mitt eget personliga ideal har med saken att göra? De är vad JAG strävar efter och inget jag kräver av min omgivning. Jag blir inspirerad och mår bra av att se, vad jag anser är, vackra kroppar. Är de inte något de flesta känner? Även om åsikten vad som är vackert är väldigt olika.
Jag försöker verkligen att alltid fokusera på de som är bra på andra. Jag vill aldrig någonsin vara elak och få någon annan att må dåligt. Där emot älskar jag att se på och kommentera de jag tycker är väldigt vackert. Och jag är expert på att klanka ner på små grejer i mitt eget utseende.
Jag hoppas att de flesta av er inte är av samma åsikt som "anonym"
'**'
Agapi

Twisted

Jag håller på med något skruvat. Jag vill hela tiden få fram saker som är fel/mindre bra med mej. Framförallt när de kommer till utseendet. Jag vill höra (då främst från my love såklart) att de är något jag borde/han skulle bli glad om jag ändrade.

Why? Jag tror att de helt enkelt har att göra med min tidvis dåliga självkänsla. Ett slags självskadebeteende. Jag vill veta att han tex tycker min mage är lite för fluffig och att jag skulle se bättre ut när den blev plattare. De handlar mest om att jag vill ha klara direktiv hur jag ska tillfredställa. Fruktansvärt när jag tänker på de. Inte alls den person jag vill vara. Självklart är de inte alls speciellt psykiskt hälsosamt.'
Jag går till och med så långt ibland att jag blir ledsen och stressad när han säger att han älskar mej precis som jag är. Att han tänder jättemycket på mej, att jag inte behöver ändra minsta lilla grej för honom. För hur sjutton kan han tycka de? Då spinner min hjärna på totalt. Varför ljuger han? Han kan väl inte TYCKA de på riktigt? Osv osv.
För de finns inget som jag har så höga krav på som mitt eget utseende (då ska ni veta att jag inte alls är sådär petig och sminkar mej i timmar varje dag osv, utan jag är mer sån som inte orkar riktigt men ägnar mycket tid åt att klanka ner på mej själv för de). Jag vill ha perfektion. De gör mej förbannad att tänka att jag aldrig kan bli perfekt.
De där att älska sej själv precis som man är känns mycket långt borta. Även om jag emellan åt är mycket nöjd med mej själv. Dock är nog inget av de speciellt hälsosamt när de kommer till sättet jag tänker på de... Men frågan är om de är något jag verkligen VILL ändra på? Jag tycker på något twistat sätt om de här, dessutom är jag ganska säker på att jag skulle bli ganska olidlig om jag älskade mitt eget utseende för mycket...
'**'
Agapi

Längtan

Oh vad jag längtar efter att komma hem och ta han om Elli! Kommer på mej själv med att gå och pilla med grimmorna, borstarna och allt annat jag har köpt till henne. De ska bli så himla underbart. Drömmen om att ha en egen häst har äntligen gått i uppfyllelse. Kan inte riktigt förstå att jag har en så underbar pojkvän, som faktiskt går och köper en HÄST till mej för att jag ska vara lycklig...
Min älskade lilla Grekiska familj (L)
'**'
Agapi

Tidigare inlägg
RSS 2.0